Vattensport

May 17, 2011

Vattensport har aldrig riktigt varit min grej. Jag vet inte varför det förhåller sig så. Jag är uppväxt i skärgården med båtar, havsbad och sportfiske. Som liten kunde jag ligga i vattnet hela dagar i sträck under varma sommarlovsdagar. Men sen hände något som medförde att jag tycker att all sport som utövas i vatten känns något läskig, ja till och med litet skrämmande faktiskt. Mycket märkligt det här egentligen; jag kan inte komma på något hemskt trauma i barndomen som fått mig att känna så. Jag har inte varit nära att drunkna, inte heller har jag suttit fastspänd i en bil som kört ut över en klippa och ner i iskallt vatten. Nä, jag har blivit skrajsen av mig bara. Jag tycker det ser livsfarligt ut när folk står på sina vattenskidor, på släpp efter en rejäl motorbåt som plöjer iväg genom vågorna i hastigheter runt 40 knop. Jag kanske borde testa, pröva på lite olika vattensporter i taget och i små portioner. Lite hemmasnickrad Kognitiv Beteende Terapi (KBT) alltså. Eller så går jag till en riktig terapeut som kan hjälpa mig att komma över min lilla rädsla. För det verkar ju onekligen rätt kul med vattensport i alla dess former (bortsett från vattenpolo förstås, det ser bara tråkigt och jobbigt ut).

Leave a Reply